Sida 1 av 1

Re: Motflyt

InläggPostat: fre 06 sep 2013, 23:16
av tblom
I dag känns det bättre.
Efter fyra försök så fick jag upp Telemasten i luften. Och den flög om än inte riktigt som jag hoppats.
Tror att motorn, en Os 40:a Fs är lite för svag.
Men nu har jag i alla fall fått den i luften efter att ha haft den i kanske tio år utan att göra den färdig.
Landade den helt oskadd men kommer inte att flyga den mer.
Till salu.
Därefter provade jag en deltavinge som jag limma ihop en kväll förra vintern.
Har haft jättesvårt att hitta tyngdpunkten på den men nu verkar det vara gjort.
Behöver trimma rodren lite men annars verkar den flyga helt OK.
Åkte sedan till Tommy och provstartade motorn på min "Poison" som är mitt nästa objekt.
Fungerade kalas.
Dessutom står min Calmato i garaget och väntar på premiärturen. Men den vågar jag inte flyga själv första gången.
Emil har givit mej ett halvt löfte om detta.
Så i dag känns det betydligt bättre än i går.

Re: Motflyt

InläggPostat: fre 06 sep 2013, 22:22
av Linkan
Tråkigt när det blir så! Ett par maskiner har gått i backen i år utan någon uppenbar förklaring. Ang telemastern, kör utan matta och dra spaken i magen ;)
Var själv ute tidigare samma dag och flög tack och lov utan några större bekymmer. Dock så ställde sig min Thunderbolt på näsan vid varje landning....

Motflyt

InläggPostat: tor 05 sep 2013, 22:36
av tblom
Efter att ha lämnat hustrun vid pendeltåget åket jag hem och lastade in två plan i bilen.
Ute på fältet visade det sej vara ungefär 100% flygväder för mej.
Bild
Det vill säga absolut vindstilla och ingen sol som kunde blända men ändå varmt.
Rullade ut mattan för oss med med flygplan som inte kan starta på gräset.
Laddade min Fokker Wulf 190 med batteri, ställde ut den utrullade på mattan och startade.
Gick som i en dröm.
Gjorde looping, rollar och vad det nu heter. Men flög fint gjorde vi - planet och jag.
Ända tills något hände.
Vet inte riktigt vad men Fokkern brydde sej plötsligt inte om när jag gav höjdroder.
Jag klarade mej oskadd men Fokkern gick rakt in i ett av våra bord och är nu troligen bortom all räddning.
Bild
I alla fall känner jag så nu.
Men skam den som ger sej.
Startade upp min oldttimer, Telemaster 66, för en premiärtur.
Bild
Den ställde sej på näsan när den kom av mattan vid första försöket.
Startade om igen och kom en bit längre innan propellern slog i gräset och motorn dog.
Så höll det på ett tag tills jag gav upp
Hamnat i en svacka med lågt självförtroende.
Undrar om det är fel på mej, planet, flygfältet eller något annat och dessutom undrar jag varför jag försöker hålla på med detta?
Behöver nog någon form av stöttning om det ska bli någon fortsättning.
Är denna känsla något unikt för mej?
Undrar en något modstulen Tomas.